Mat juni 22, 2018

Att odla fisk på land

Niklas Wennberg vill ändra den rådande uppfattningen om vad som hör hemma i ett stadskvarter, med målet att få in flera former av urban matproduktion i städerna. Som grundare av Stadsjord stred han i år för att få in slaktgrisar i stan. Nu ligger hans fokus på akvaponik, en kombinerad odling av fisk och grönsaker.

– Vi vill förvalta odefinierade landskap, som tomma gräsmattor, och göra något mer konkret med dem som skapar inkludering och matproduktion i ett kvarter. Jag började med grisar och nu är vattenlevande grisar mitt fokus. Fiskar som äter som grisen, allt, säger Niklas Wennberg och fortsätter:

– Alla pratar om att vi ska äta svenskt kött, men ingen pratar om att vi ska äta svensk fisk. Bara 20% av fisken vi äter idag kommer från Sverige.

I ett frysrum i en gammal fabrik i slakthusområdet i centrala Göteborg har Stadsjord anlagt en akvaponisk anläggning med tankar där det simmar runt snabbväxande fiskar som tilapia och clarias. På ett utrymme på bara 50 kvadratmeter kan två ton fisk per år produceras på land, vilket motsvarar årsförbrukningen för hundra personer.

Niklas Akvaponik stadsjord– Vi matar fiskarna med proteinrikt foder och då får man också näringsriktigt vatten. Normalt häller man ut det vattnet i havet när man odlar fisk, men havet är övergött och vill inte ha mer näring. Från de två ton fisk vi odlar på ett år får vi tjugo ton växtnäring som vi använder i våra grönsaksodlingar. Akvaponik är den kopplingen mellan grönt och fisk, att allt blir cirkulärt. Det är en mångtusenårig teknik som också användes i det gamla bondbruket.

Niklas förklarar att det idag pågår ett krig i världen kring vilken typ av fisk man ska äta, den ”rosa” fisken som är populär i västvärlden idag, som lax och tonfisk, eller den fisken som traditionellt ätits mer i Asien, som karpar och kattfiskar.

– Lax och tonfisk är rovfiskar som har större miljöpåverkan, och när vi äter dem rubbar vi ekosystemet i övrigt. Det är bättre att äta vattenlevande grisar, sådana fiskar som äter allt. Vi måste börja äta omnivorer och herbivorer så som malar; fiskarna man käkat i Asien genom alla tider.

När vi talas vid har Niklas precis avslutat en heldag med en grupp på fyrtio kineser som kommit till Göteborg och Slakthuset för att lära sig mer om hur akvaponik skulle kunna användas för matförsörjning i kinesiska storstäder i framtiden. Det beräknas att runt 250 miljoner kineser kommer att flytta från landsbygden och in i storstäderna inom de kommande åren, vilket ställer stora krav på matförsörjningen.

– Asien har 93% av världsmarknaden av vattenbruk idag, men ändå håller för många på att falla för lax. Fina hotellrestauranger i Vietnam serverar lax istället för den lokala fisken, en utveckling i helt fel riktning. Jag vill visa världen att vi i Sverige försöker få till ett proteinskifte.

Niklas menar inte att vi helt ska sluta äta lax, men att vi borde omvärdera vilka andra fiskar vi också äter. Med den rådande modellen överfiskar vi våra hav, och det är inte hållbart i längden.

Själv har Niklas lång erfarenhet av hållbarhet inom fisksektorn. Han var med och byggde nordens första system för miljömärkning av fisk och skaldjur, och knöt då ihop myndigheter med fiskare, forskning och konsument. Han jobbade i tio länder i Sydostasien för att sätta en standard kring hållbarhet i världens största fiskenationer. Idag menar han att den rådande miljömärkning han var med och satte är dysfunktionell – och borde kritiseras ännu mer. Stadsjord har fått ta emot bidrag från Jordbruksverket för att utforska hur man kan ta fram en annan typ av märkning för vattenburet protein.

– Staten börjar förstå att vi inte ska odla fisk i havet med rådande teknik, utan också i städerna och på landsbygden. Fisk och grönsaker ska in i de nya urbana kvarteren.

– Om man gjorde om tio procent av alla klassrum i Stockholm till akvaponiska anläggningar, då skulle Stockholm bli självförsörjande av fisk.

Niklas vattenlevande grisar har fått stort intresse bland den gastronomiska eliten i Sverige och fiskarna har serverats på flera Michelinkrogar. I Hyllie i Malmö vann nyligen ett förslag med fokus på hållbara kvarter en designtävling. I det förslaget från Wingård Architects och Gehl Architects finns akvaponik med, och Stadsjord kommer att vara med och ta fram anläggningar för att odla fisk och grönsaker på en av Sveriges dyraste adresser.

– Nu kommer de stora elefanterna också och de har råd med välutbildade människor som kan hänga med oss och lära sig om akvaponik. Om man tittar på koldioxidutsläppet per kilo fisk så ligger vi på en liknande nivå som grönsaker. Det handlar om kanske en hundradel så mycket som den miljömärkta fisken. Med akvaponik kan vi minska vår miljöpåverkan bortom att prata om organiskt.

Framåt är planen att fler akvaponiska anläggningar ska anläggas runtom i landet, som kommer att drivas av lokala aktörer. Stadsjord håller i utbildningar för att lära andra. Den akvaponiska anläggningen i Göteborg på 50kvm tog bara tre veckor att bygga. Det ska vara enkelt att bygga och drifta anläggningarna på liten yta, menar Niklas. Nu finns det beställningar på nya anläggningar i Lerum och Olofström.

– Vi säger inte att vi börjar i liten skala och att vi sen ska skala upp; vi vill jobba med extrem småskalighet. Vi tror på att koppla små enheter till varandra, att göra kopior av vår anläggning på andra ställen. Det är kul att vi inte är ensamma. Det här är en het fråga som berör alla, hur ska vi fixa käk utan att förstöra miljö?

– Av Emelie Fågelstedt